Ibland får jag frågan om hur jag hinner med allt. Som PR-konsult, som författare, som pappa. Frågan är alltid positivt ställd, inte sällan med viss beundran i rösten hos den som frågar. Jag har älskat att få den frågan, att få möjlighet att kokettera en smula, att skrapa med foten i gruset och ödmjukt få ur mig hundra varianter av “äsch, det var väl ingenting”.

Jag går till jobbet tidigt för att försöka vara hemma runt fem. Men jobbet är sällan slut då och äpplet lyser upp vintermörkret. Jag undrar vad mina tre döttrar kommer förknippa det där äpplet med när de blir äldre. För att ta ansvar föreslog jag en datorfri zon i köket och vardagsrummet och jag bröt mot den regeln redan första dagen. Min mellandotter sa i helgen: “Jag avskyr pappas dator. Jag vill kasta den.”

Hur hinner jag med allt? Det gör jag inte. Som alla andra, försöker jag och misslyckas. Men jag är åtminstone man. Så även när jag sanningsenligt säger att jag inte hinner med allt får jag uppskattande blickar – inte bara är han effektiv, utan också ärlig – och det gör mig lite olustig till mods.

För när Christina Stenbeck får frågan om hur hon får ihop allting i Rix FM, så lyder följdfrågan: “Har du inte ständigt dåligt samvete?” Det är en fråga som jag aldrig har fått.

När man har många järn i elden så är man en effektiv pappa. Eller så är man bara en mamma som inte anses älska sina barn tillräckligt mycket.

Share Button