slacktivism1

Niclas Strandh skriver i ett blogginlägg att det är moralism att ogilla kampanjer som bygger på konceptet; “gilla detta så skänker företaget x pengar åt välgörenhet”.

Och, som han skriver i sitt inlägg, “det finns bara ett mål med välgörenhet: så mycket pengar som möjligt till den verksamhet som är i fokus. Alla sätt som kan ge några extra kronor är tillåtna. Smakfullhet, ”rätt sätt” osv. är underordnat.” Men Niclas Strandh snuddar också själv vid frågan hur långsiktiga dessa kampanjer är för att bygga företagets varumärken. En fråga som han inte tar upp är vad dessa likes-kampanjer gör mot människors vana att ge. Vad händer när människor förknippar att ge med att trycka på en knapp?

För hjälporganisationer behöver pengar. De behöver nå fler än de människor som redan månadssparar, som alltid ger i de bössor som hålls fram. Den digitala tekniken kan hjälpa oss att vara kreativa i att få människor att lätta på plånboken samtidigt som man känner sig delaktig på ett djupare plan, som budskapsbärare, ambassadörer eller initiativtagare. Vi gjorde en kampanj för ett år sedan, där vi satte upp en betalvägg för hemlösa på Twitter. För att visa att människor inte blir mätta av en like på Facebook eller varma av en retweet.

Jag håller med Niclas Strandh om att det inte borde finnas moraliska invändningar mot att företag betalar pengar till välgörenhet för att få likes. Däremot tror jag att engagemanget blir svagt för företagen och att det i värsta fall lär människor att det är ekonomiskt betydelsefullt att trycka på en knapp, trots att ett knapptryck ofta är bara det.

Tillsammans kan vi som arbetar med digital kommunikation hjälpa våra kunder att lämna klickkampanjerna och istället göra kampanjer som verkligen gör skillnad. Det blir förhoppningsvis roligare för oss, mer långsiktigt för kunderna och mer pengar till välgörenhet, från privatpersoner som lär sig att välgörenhet handlar om att ge pengar, inte att trycka på knappar.

Share Button