När jag var liten visste jag varför romska kvinnor hade så stora kjolar på sig. Det var för att de skulle kunna stjäla mycket mer. Jag visste att romer inte gillade att gå i skolan, att de bar kniv och att många av dem jobbade med att stjäla och sälja bilar. jag visste att de bodde i husvagn – trots att jag aldrig sett någon i närheten av skolan. Det här var inte information från en galen rasist på ett dubiöst nätforum. Det var sen gammalt.

I åttan var jag och ett par kompisar på väg hem när vi passerade tunnelbanan. Där stod 40-50 killar och väntade på ett annat gäng som skulle komma. Kanske från Rågsved, jag kommer inte ihåg. De skulle slåss. Jag växlade ett par ord med några som jag kände. En romsk kille kom fram och frågade vad vi gjorde där. Det blev bråk.

Jag hörde rykten om att han som kom fram till oss stack ner en man som arbetade med ungdomar, i Bagarmossen. Senare hörde jag rykten om att en av mina kompisar, en av dem som jag gick med den kvällen, hade blivit skinhead. När jag läser om vad som händer i Sverige, om bilar som brinner, att romer registreras av poliser och att Sverigedemokraterna är ett av Sveriges största partier, tänker jag ofta tillbaka.

I min högstadieskola gick det en hel del romska barn. Ingen lärare verkade bry sig om de kom till skolan eller inte. De var reducerade till att bli ett namn i en klasslista, som måste läsas upp men som inte innebar något mer. Inget förväntades av dessa barn. Utom att de stal saker, slogs och gick med kniv, vilket vissa av dem kanske började göra, eftersom det förväntades av dem. Egentligen var det väl samma för ungarna från exempelvis Gambia och Chile. Men de gick åtminstone till skolan, kanske för att deras föräldrar tvingade dem.

På en plats där det är tydligt att vissa har en framtid och andra inte sätts alla vanliga lagar ur spel. För om man inte har en framtid, varför ska man vara rädd för vuxenvärldens repressalier? Om det inte finns ens en tillstymmelse till chans att det väntar någon form av belöning i slutet av skolgången, varför ska man anstränga sig?

Och visst fanns det något förödmjukande i att se bleka niondeklassare bli spottade i ansiktet av tioåriga ungar, utan att göra något tillbaka. För att de visste vad som skulle hända då. Att de skulle få besök av någon de inte ville träffa. Att se någon hälften så stor spöa någon som är fem år äldre, och som inte vågar slå tillbaka, är inte vackert.

Även om det säkert inte är så kan jag inte låta bli att tänka att det var där det gick snett, inte vid förra riksdagsvalet. Att det är vuxenvärldens oförmåga att hantera våra problem när vi var små som nu slår tillbaka. Att vissa av dem som kallas för vita kränkta män blev kränkta redan då. Utan att varken då eller nu förstå att våldet för många var och är den enda logiska vägen för att skapa någon sorts maktbalans.

Romer sviks av samhället och vissa kränkta ”svenskar” menar att polisen bara gör sitt jobb. Ett helt land förvånas över vårt hårda samhälle. Varför? Det är ju precis som i plugget.

Share Button